.

Mm.

Hade precis ett 4-minuterssamtal med min allra bästa kompis Anna. Det kändes sjuuuukt skönt och fan, en del av magontet försvann när hon sa att det inte var mig som hon var arg på, bara lite smått irriterad (som vanligt då!) (a)

Jag känner mig som världens sämsta människa när någon är sur på mig. Men ändå så kan inte jag sluta klaga på mitt faktiskt perfekta liv. FAN FAN FAN vad jag är dum i huvet ibland. Hur kunde jag undgå att se att hon var riktigt ledsen? Hur i helvete kunde jag inte det? Var sur på mig då, dom som e det, för jag e fan inte perfekt! Vem faan e det förresten? Nej, ingen kan vara perfekt hela tiden. Ingen. FATTA ATT ALLA GÖR MISSTAG! Men den enda här som ska vara ostolt över sig själv e fan jag, jag ska alltid ta ut mina jävla känslor över alla andra. Och fan alla ska bli så jävla sura på mig, fan vad e ni själva då? Inget mer än skit. Dem som behandlar andra som skit är skit själva. och ja, dom som ser det här, fan ni kommer aldrig fatta. Ni vet inte vilka jag bara skulle vilja gå och slå. För fan, stämla mig då, ja står framför er! Men nästa gång är det jag som skrapar av skosulorna på er när ni ligger där i gruset!

Faan shiiet helvetes jävla skit helvete....