varför och åter varför, varför är inte allt som det var förut? snälla kan allt bli normalt? jag utsetts för skitsnack, svek, lögner. och varför händer det? åt helvete med vad alla säger att det bara är tillfälligt, varför blir det bara sämre för varje dag isåfall? livet var stabilt men nu vajar jag 50 meter över marken utan livlina. jag vet att om jag gör ett felsteg till så faller jag, om inte så stannar jag i samma ostabila situation. som att bygga med klossar, man vet aldrig när allt rasar. det kan vara om en dag, två dagar, en vecka, en månad. precis närsomhelst. jag vet inte längre, kanske blir allt som det var. jag vet inte om jag bryr mig. ena dagen är perfekt, nästa blir man omkullblåst men klarar att resa sig, tredje ligger man i kistan. klarar jag hela det här året blir allt bra sen. men hur ska jag vara 100? det kan jag inte, allt handlar om att tro.
och jag tror, gud vad jag tror. jag tror på dig. jag tror på honom. jag tror på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna med blogg om du har ngn♥