susanna johansson

det. du. allt som hände mellan oss måste haft en anledning. det måste ha varit något litet där från början. något så litet, en liten vilja. eller en stor vilja. som sen gick över. det var i alla fall något där, något som inet går att ta på. jag vill så gärna veta vad det var, om det var stort eller litet. någon gång ska jag få veta vad det är, jag klarar mig inte annars. jag måste veta vad det är nån gång i livet ska jag veta. SKA. Tänker fråga dig om jag inte får reda på det på annat sätt. får hoppas på att du och jag blir vänner och du berättar. allt har en anledning. röda kinder, nervositet och handsvett har ofta en anledning och det är KÄRLEK. eller förälskelse. inget annat alternativ finns. pinsamt? jo tack, jag vet hur pinsamt känns för jag har utstått mycket sånt när jag fortfarande kämpade för dig, innan det var försent. det skulle kunnat gått, det var fan du som förstörde. du förklarade ingenting, jag förklarade i alla fall. men du sket i det och svarade inte. fan, en jävla jobbig småunge, var det det som jag var för dig?   jag vill fortfarande, det är klart som fan att jag vill, jag var kär i dig en hel sommar. sommarflirt. du gjorde min sommar som annars skulle vart grå och ensam till ett paradis. du gjorde om min höst från en brun och grå årstid till ett rosa fluffigt moln som jag gick på. inget annat såg jag än dig, och det insåg jag nu. jag har gråtit en enda gång över dig, det var i lördags. när jag började tänka på hur dum jag var, hur mycket jag försökte och blev dissad. jag blev helt ledsen och jag kände att allt som hänt sen i våras förra året kom ut. alla gånger jag inte gråtit, utan bara tänkt ut massa anledningar. anledningar som fick mig att fortsätta kämpa. jag erkände nu för mig själv att dom där anledningarna inte var sanna. jag blev totaldissad, för att du inte ville smsa med mig. så var det. jag blir inte så ledsen nu när jag tänker på det, och jag tycker absolut inte att jag ödslat tid genom att smsa och tänka på dig, för du har öppnat mycket för mig också.  helt jävla galet. du fick mig att bli säker och populär, fick mig att må bra. du har ändrat mitt liv helt. HELT. för du var inte den som alla tycker om, du är inte den typiska "tjejtjusarn". men för mig var du perfekt just därför. du hade det där lilla extra som fick mig att sväva bland molnen i paradiset och fick mig att ständigt le. ditt namn fick mig att rysa. jag ville vara bara din. ingen annan spelade någon roll, bara du. jag ville se dig, jag gick omvägar för att träffa dig, strulade till det med allt för din skull. och lite hjälpte det ju, men nja inte så mycket va. "jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaks, för dig ska jag, göra det tusen gånger om." oh ja, så vare fan. jag gav bort allt till dig. jag litade på dig. varför kan man ju undra. jo därför att jag aldrig vart så kär i någon som jag var i dig, aldrig. du är min första riktiga kärlek o jag kommer tänka på dig mycket under livet, oavsett det blir vi nångång eller inte. "hej, jag tror inte jag kan vara ihop med dig längre. nångång i framtiden kanske? jag kommer alltid älska dig o du kommer alltid va min första kärlek." fyfan vad fin du va. det där var ett "jag gör slut" sms, men fan, du sa att du älskade mig?! alltid din första kärlek. detsamma hörrudu. fast lite mer besatt. för det där var inte du, det var ju inte sant. eller var det dagen innan som inte var du? jag kan inte veta, men det är väl skitsamma ändå för det har gått för lång tid utan något för att det ska kunna hända något. det är försent älskling, vår tid är över.